Ödet är ett litet ögonblick som förändrar allt. Som när Rebekka och hennes mamma kör fel på väg till sjukhuset. Föraren är stressad, Rebekka ska föda, bilen framför bromsar för hårt och kollisionen är oundviklig. Den morgonen förlorar Rebekka allt, sin mamma och sitt ofödda barn. Att Rebekka överlever är nästan ett mirakel. Eller en förbannelse.
Sjutton år har gått, Rebekka skakar sakta av sig sitt förflutna, olyckan då i Afrika, där hennes far var utstationerad som ambassadör. Hon är 34, säljer dyra lantfastigheter på Jylland, livet blir äntligen bättre igen. Tills den dagen ödet slår till igen. Den här gången är det cancer. Aggressiv, livsfarlig. Rebekka kan inte tro vad hon hör när läkaren förklarar att hon bara kan överleva om hon får en benmärgstransplantation från en nära familjemedlem. Rebekka har inga syskon, enda chansen är hennes pappa. När tester visar att faderns celler inte stämmer överens med Rebekahs dör det sista hoppet. Tills en ny sanning kommer fram. Faderns hemlighet. Allt det han har gömt för Rebekka sedan den fruktansvärda olyckan. Om Rebeckas barn, en liten flicka. Dottern dog inte den natten. Hon adopterades bort. Och hon kanske fortfarande lever.
Samtidigt, någonstans i Köpenhamns ghetto, väntar en fruktansvärd syn för mordutredaren Kim. Ja, en kvinna har blivit mördad, det har Kim sett förut. Men något har skurits från kroppen och mördaren har tagit med sig det. Något som inte bara pekar på mördarens identitet, utan på en större konspiration, ett fall som når utanför landets gränser, rakt in i mörkrets hjärta.
HAVETS BARN är en roman om orättvisor. Om att hitta hopp, även där inget hopp verkar möjligt. Det är en episk berättelse. Om en mor och en dotter, om människor som når ut till varandra, över kontinenter, om kärlek, längtan, om att övervinna det omöjliga.
